Hej!

Jag och Vendela hamnade i en spännande diskussion nu i helgen om vilket spektakel det blir varje gång man får veta att någon är homosexuell. Och vi tänkte att, så borde det inte vara, även om de flesta är heterosexuella så är i genomsnitt var tredje person gay. Jag menar, var tredje person är ganska mycket, 3 miljoner människor bara i Sverige.

 

Jag trodde att homosexuallitet varit lagligt länge i Sverige, men så sent som år 1944 ansågs det vara "officiellt" okej att vara homosexuell i Sverige. Men har vi som lever i samhället låtit dom homosexuella vara en del av det? Jag vet inte riktigt. Dom homosexuella blir ständigt ansedda som annorlunda eller speciella. Det blir ett dom och ett vi. Men vad är det nu egentligen som är så himla annorlunda, dom blir kära samma kön, ja, det var väl det som var det "stora" skillnaden. Jag ser inte riktigt varför dom - en tredjedel av befolkningen - ska behöva "komma ut". Varför ska då inte alla dom heterosexuella människorna "komma ut" med att dom är straight?

 

Problemet är att man räknar med att alla är heterosexuella, vilket ju alla inte är. Jag tycker helt enkelt att man måste avdramatisera homosexualitet. Man ska inte behöva "komma ut" som homosexuell, vad finns det att berätta liksom? Jag känner i alla fall att om de homosexuella behöver göra det, så tänker även jag som heterosexuell också göra det. Att man sätter sig ned med sina föräldrar och säger att man har en sak att berätta, det ska inte uppmärksammas mer beroende på vad man har för sexuell läggning tycker jag.

 

Självklart så har vi i Sverige kommit långt i jämförelse med många andra länder. I vissa delar av U.S.A så är det olagligt med samkönat äktenskap, och i jämförelse med Ryssland känns ju vi mycket bättre, vi har en Pride-festival som pågått sedan -98 och det finns ett stort engagemang för förbättring. Men det finns mycket som fortfarande kan bli bättre, och det vill jag vara en del av. Så tänk på vad ni säger och utgå inte från att alla är hetero, kram på er.